Jag älskar honom så mycket jag vill gråta

Jag älskar honom verkligen otrolig mycket och är så glad att vi har hittat varandra! ... så hårt, att jag tror det hoppar ur mig. när jag ser dig, vill jag inget annat än ... din doft, pressa mina läppar mot dina, och hålla dem där i en evighet. när jag hör dig säga, de tre vackra orden vill jag gråta av lycka. det pirrar inom mig ... Efter två timmars hyllning till Michael Jackson tog hans dotter Paris, 11, till orda. – Jag vill bara säga att jag älskar honom så mycket, säger hon och faller gråtande i armarna på Janet ... - Jag sköt bort det, ja fram tills förra veckan. Jag hade inte slukat hans lovande ord med hull och hår eftersom jag känner honom. Men jag älskar honom fortfarande väldigt mycket, under tiden han försökte få mig tillbaka så sa jag: Att jag inte är redo för en relation, att jag vill stå på egna fötter. Du är besatt av honom och gör det så mycket svårare för dig själv att slutligen sluta tänka på honom. Så, för din egen skull och för din väns skull, nästa gång du börjar prata om honom säger du: “Vet du vad. Vi har pratat nog om honom, det finns ingen poäng längre. Låt oss prata om oss och vad vi kan göra i helgen.” Älskar honom så mycket!! Hjälpppppp 17 Feb 2018, 17:47 650 0 10. Snack Kärlek blyghet ... tappade Dgr och sånt till sist så frågade jag om han vill göra slut sen han bara jag vill det är bättre för oss jag blev så jävla ledsen och vill gråta Aså tänk min drömkille skickade till mig att han älskar mig till och med så tog jag ... Alla de gånger som jag önskade att du tagit mig i försvar och sagt, ”Låt honom vara! Låt honom vara den han är, jag älskar honom, så låt bli att slå”… istället slog du. istället talade du om för mig hur fel jag var. Att jag inte skulle gråta. ”Pojkar gråter inte. Passa dig, så att jag inte ger dig en anledning… Gosse!” Men jag saknar honom så mycket, och vad någon än säger så är han fortfarande så fin i mina ögon. Jag hade hellre känt inget för honom, än att hata eller älska honom, då att inte känna något för honom skulle betyda att jag var helt över honom. Hej! Jag födde min son samma dag som du och jag är precis likadan. Jag kan titta på min lilla kille å bara börja gråta för han är så fin och att jag älskar honom så mycket. Ingenting får någonsin hända honom för då dör jag! Lika så kärleken till min sambo är större än någonsin.

hej. jag är inte säker på vad jag vill uppnå exakt med den här texten, men jag känner att jag äntligen måste nå ut till någon, jag förväntar mig inte någon älsk

2020.06.09 20:46 h3ro1n1e hej. jag är inte säker på vad jag vill uppnå exakt med den här texten, men jag känner att jag äntligen måste nå ut till någon, jag förväntar mig inte någon älsk

ledsen, det är en vägg med text, det är ganska allvarligt om du inte har energi att läsa allt jag förstår helt.
jag gillar att prata på engelska, min svensk är inte perfekt, men jag ska prova att skriva som bästa jag kan. jag ska inte använda google translate kanske jag vet inte några ord, men jag är säker ni ska förstora? mig och jag ska skriva alt med små bokstäver.
jag har kommit till Sverige i 2016 och har varit här nästan 5 år. jag har kommit från Lettland så jag passar som en svensk kille faktiskt. blont hår, gröna ögon, vem bryr sig. jag ska bli 27 snart och känner att mina dagar är numrerade.
i början jag var i SFI så jag kan lära sig svensk snabbare, men jag fick ett job ganska snabbt och kunde inte gå på SFI längre. i princip jag jobbade industri jobb. inte glamoröst arbete men vad du än vet. jag var glad att jag kunde arbeta och jag lära sig svensk, men utan paper från sfi.
jag hade inte den bästa barndomen som det visar sig, det skulle ta för lång tid att förklara allt, jag vill inte ta era? tid så mycket, men mina föräldrar är alkoholister och missbrukaremina. inte min mamma men hon dricker mycket men hon gjorde det bästa hon kunde, jag skyller inte på henne för någonting bara för att inte lämna min far. jag var väldigt ung när dessa problem började, 6-7 år kanske och dessa problemer har faktiskt inte slutat, men vi bor inte tillsammans längre så det spelar ingen roll, men skadan hade redan gjorts och det jagar mig fortfarande. självklart när jag var liten jag kunte inte försvara mig, men med tid jag kunde, men det var väldigt konstig att ''fight'' din far av många anledning.
Lettland påverkas mycket av Ryssland så du bara STFU och lev hårt. Det är bara mentaliteten där. min syster fick samma skada, men hon kom ut och såg aldrig tillbaka, jag var väldigt glad att hon gjorde det. hon är 5 år äldre än mig. så jag var kliniskt depressed och suicidal vid 10 och räknar. jag visste inte vad att göra. jag visste inte vad jag kan göra. jag ringde polisen en gång, de gjörde ingenting. ser tillbaka på det nu jag kunde jag göra så mycket, men när du är en barn du vet inte vad ska göra och jag var skäms över att min familj var jävla galen. jag också ville inte att någon skulle veta om det. de jävla tråkig.....fan
alla fal, mina föräldrar har varit i Sverige lite mer än jag, så när min ''far'' krossade mitt sista hopp/dröm i Lettland, jag hade inget annat val än att komma till Sverige. Vid denna punkt jag var 22 nånting. självklart jag är inte helt retarded, jag vet Sverige är ett bra land så även om jag ville dö varje dag, jag var lite upphetsad att komma här och kanske förändra mitt liv, men jag fattade snabbt att de spela inga roll var jag är, vem är jag med, med/utan föräldrar, min huvud kemi? är totally fucked. jag kan inte ta det här längre. även gå ut din sängen tar så mycket energi, det är löjligt....
hela tiden vi har varit i Värnamo/Jönköpings kommun. så vid denna punkt, jag vill köpa en pistol och just go away. jag visste att de ska bli problematisk at fick pistol på grund av jag är mycket blyg och jag har inga connections. jag provade, lita på mig :D men kunde inte. så jag bara jobbade och fantasera bara om dö varje dag. jag är säker på att jag inte är den enda. de bara jävla suker och jag kan inte göra mycket. jag vet inte alla Svensk regler och så vidare, det var också en stor problem faktiskt.
ocskå vi var 3 människor på ett lägenhet :D no comment. så med tid jag visste inte vad att göra. jag kunde inte ta det längre. jag var 100% walking dead. jag kunde inte säga att min far är en alkoholist och ocskå vem bryr sig nu. ingen bryr jag är väl över 18, gör vad du vill och jag visste det, men jag kunde inte göra mycket. jag hade ingen vänner i Sverige. jag vill inte bry någon, jag är för blyg. min mentala var bara fucked och jag undrade varje dag hur och varför jag fortfarande lever.
så vid ett punkt jag hade över 100k kr på min konto tro det eller nej, men det roligaste är jag hade mycket pengar, men för mig de spela inga roll, jag kan inte göra ingenting med det och pengar för mig gjorde mig aldrig lycklig. Cliche, jag vet. jag ville inte känna död inuti. jag har bokstavligen en tattoo över min bröst ''öppnar inte död inuti''...
Många gånger jag behövde att sova i min föräldrars bil, jag jobbade första skiftet i den tid och vi började jobba 05:00 men min far började kl 13:00, vi hade olika jobb alla fall, så jag provar att sova, men han är fortfarande druckit och klockan 00:00 han tänker att laga potatis och sjunger :D jag menar även att minns det nu, jag vill att gå på hans hus nu och........ han brydde sig bara inte om något annat än sig själv.
jag har över 100k kr men jag sovar i bilen. you can not make this shit up. så vid ett punkt jag har ingen pistol, kan inte döda själv, du kan, men jag är rädd att göra det på annat sätt... och jag väntar på min lägenhet över ett år nu. när fredag kommer du är lycklig, jag kan koppla av äntligen!!!!! nej, jag kan inte. när fredag kommer det är säker de ska dricka 3 dagar i rad, fredag, lördag, söndag, varje vecka. jag skulle jobba 7 dagar i rad sedan åka hem, det var så dålig. jag var som 24 på denna punkt och fortfarande kändes som en barn, jag vet inte vad jag kan göra om min situation.
jag hade ett lite hopp om att jag äntligen skulle berätta för någon om min situation, skulle jag bli räddad. ja visst. försäkringskassan och Värnamo kommun vet om min situation nu, de bryr sig inte. du är nästan 27, fixa din lögn sluta vara en tik. jag håller men jag kan inte göra det ensam längre, jag kan bara inte.
så jag dricker inte, jag har ingen att gå, så varje vecka jag började att gick till annat stad i Sverige. Göteborg, Jönköping, Stockholm, Borås.... jag tappade bara min huvud, längre bort från mina föräldrar, det var bättre. utforskade staden, gick till många fotbollsmatcher. Jag gillar AIK mest, men jag också gillar Hammarby/Djurgården/IFK Göteborg :D jag vet jag vet, jag är en plastic. jag är inte personligt inblandad. jag älskar alla. så jag äntligen fick min lägenhet, det var 2-3 år tillbaka. efter jag fick min lägenhet, har ingenting förändrats, jag var 1% lyckligare men allt missbruk hela mitt liv har bara förstört mig och att jag alltid var ensam, det spela ingen roll var jag var, med vem....
så, jag slutade min jobb 8 månader tillbaka på grund av om jag jobbade där längre, jag skulle ha dödat mig själv vid lunchtid framför alla. jag är inte en skadlig person, jag vill inte involvera någon i mina problem. jag skulle säga i 10 ården jag agerade framför alla att jag var okej, så andra människor, främlingar, kollegor märkte inte något och även om de inte är säker på att de skulle ha gjort något, jag agerade framför alla så att de inte skulle känna sig dåliga, jag kunde inte förfalska det längre, jag kunde bara inte.
enda lösningen jag kunde tänka på är att sluta och stanna hemma där jag inte kan skada någon annan än mig själv. så jag ljög till min chef, jag sa jag fick en annat jobb, jag kunte inte säga till honom jag vill dö varje dag, jag bara kunde inte... jag ljögade till alla. jag är inte okej. jag har inte varit okej sedan jag föddes.
så, 8 månader jag har varit hem faktiskt. jag hade inte balls att döda själv. vilken plats kommar pengar? jag hade pengar, men efter tid jag tog låner från banken och nu jag är skyldig pengar till regeringen som galen pengar. jag bara inte bryr mig längre var mitt liv slut, ingen vet om min smärta, jag är bokstavligen ''the loneliest boy in the world''. jag är bokstavligen i mars jag provade fick hjälp första gånger i min lev, jag visste inte vad att göra längre. jag visste inte vad att göra min hela liv.
alla fal, jag gick till Värnamo psykiatriska, berättade de vad jag sa till er och de allt. De provar att hjälpa, men med corona allt är långsam och alla fall jag väntar 3-4 veckor till ett möte varje gång. jag använda anti-depressants, men ett sak har inte förändrats. Så en vecka tillbaka jag provade ecstasy/MDMA första gång i min lev och det var helt banbrytande jag var inte depresserad längre och jag omedelbart började spela musik xD
jag ville alltid göra det men min depression tillät det inte, men jag tror att det är för sent nu. jag är inte delusional, jag vet det ska ta några år när du ska bli bättre och så vidare, det ska ta mycket tid om du ska även få pengar från det, men det är bokstavligen det enda som ger mig glädje och det handlar inte om pengarna. mina läkare sa att de skulle nå ut till Värnamo kommun för att se om de kan hjälpa, de är inte intresserad att hjälpa mig. Försäkringskassan samma. Jag hade sjukpenning och bostadsbidrag från läkare. de förnekade båda, samma som Värnamo kommun.
de tror bara inte på min situation jag har ingen aning faktiskt och jag har inte energi att ''fight'' längre än mindre gå på jobbet igen, jag kommer bokstavligen att dö den första dagen, jag kan inte förfalska det längre, om någon på denna punkt skulle fråga mig just nu ''Hur mår du?'', jag ska säga ''jag vill att döda själlv varje dag, hur mår du?''
just nu vet jag inte vad jag ska göra längre. med min sista styrka gick jag till arbetsformedlingen, berättade för dem om min situation, de kan inte göra mycket, jag provar att hitta en jobb, det är bästa jag kan göra, men med corona och min problemer, ingen ska rär mig nu och jag skyller inte på dem. varför vill du ha en instabil kille på din arbetsplats? vid denna punkt jag är låg pa mat. jag kommer äntligen slut på pengar denna månad och jag är så glad att jag inte ska behöva känna smärta längre. jag kan inte ta detta längre, men ändå gör allt ensamt och ingen tror mig också, det är jävla galen :D allt jag kan göra är att skratta och gråta om min själv.
jag förstår om någon skulle säga ''kille, du är nästan 27 år gammal. varför du kan inte leva din lev? glöm det förflutna och gå vidare'' igen, jag håller. tyvärr jag är inte tillräckligt stark. jag är inte säker ni kan säga nånting att kan hjälpa mig vid den punkt. det är en dålig situation och naturligtvis i slutändan, det är mitt fel jag är här.
det är ledsen jag är en snygg kille med en anständig hjärna jag kunde bara inte inse min potentiella, jag har varit ensam hela mitt liv och gick genom en galen skit. jag vet inte om det är tillåtet här, men om någon är intresserad av att prata med mig är jag öppen för förslag....
Liksom, jag älskar Sverige, but I hate myself limitlessly.
EDIT 6/10/2020 - 14:31 Hej killar. Tack för alla dina meddelanden, de betyder mycket för mig. Jag vaknade och känner verkligen bedövad faktiskt. Jag vet inte vad jag realistiskt kan att kan börja göra för att ändra mitt liv. Jag ser mina problemer, ser inte lösningar. Jag måste oroa mig för mat, hyra och måste faktiskt börja få verklig hjälp. Jag vet inte, verkar bara omöjligt att göra något av det här just nu :/
EDIT 6/10/2020 - 15:08 Jag ska gå ut nu och lyssna på Mac Miller. Ger lite glädje. Jag tror att detta ska bli min sista rapport, jag ska försöka göra vad jag kan, men det känns bara så ledsen, allt.
EDIT 6/11/2020 - 03:04 Hej. Jag är verkligen öppen för att få nya vänner även om ni sa att du bryr dig om mig, jag känner mig ensam och vill inte känna mig ensam. Om du är intresserad av att prata lite mer regelbundet med mig kanske vi kan byta sociala, leta efter varandra och motivera varandra att göra bättre. Jag vet inte. Jag kan verkligen inte göra detta ensam och jag behöver hjälp, det är sanningen.
Håll dig säker, ta hand och älska varandra.
submitted by h3ro1n1e to sweden [link] [comments]


2020.03.26 23:04 randomuser111991 entry number 117

Asså just nu vill jag fan bara ge upp, jag orkar fan ingenting längre. Allt är skit, livet är skit, skolan är skit. Jag lovar att jag ska sluta klaga på skolan så fort jag får gå tillbaka till den riktiga skolan men vi är ju inte där än och jag måste klaga. jag är fan så in i helvete less på allt idag, det enda jag vill göra är att prata med Y. Det är typ den enda anledningen jag fortfarande lever, att jag vill prata med honom. ingenting annat är kul längre, absolut ingenting. Jag har inte ett uns motivation till att göra någonting förutom att äta och sova. det känns knappt som jag lever, den enda gång jag känner mig levande är klockan 3 på natten när pratar med Y och vi älskar varandra och kommer allt närmare varandra och då vet jag att jag lever men så lägger vi på och jag dör igen men ändå somnar jag med ett leende på läpparna och när jag vaknar är allt jag känner att jag saknar honom. Det är fan nåt bra med det här jävla viruset, att Y och jag har tid att snacka hela natten, nästan varje natt. Det enda bra. att nationella proven blev inställda är också bra, sen inte så mycket annat. Man kan ju tro att slippa gå till skolan skulle vara asskönt men det är det fan inte, det är skit. jag kommer fan att gråta den dag jag får cykla vägen igen till skolan igen, gråta av lättnad och lycka alltså. det trodde jag fan aldrig men gud vad saker ändras snabbt. jag blir fan tårögd bara jag tänker på det. jag lovar, allt blir verkligen "the good old days", jag minns jag bruka lyssna på den låten och tänka att kanske tänker jag tillbaka på den tiden då som the good old days och haha det gör jag verkligen nu. vettefan om nån annan en jag skulle ens förstå det där men skitsamma. jag ska till och med vara tacksam över att få äta i skolmatsalen. och gud vad jag saknar det där citronvattnet i matsalen, jag lovar, min skola har det bästa jävla citronvattnet jag nånsin druckit, det är så jävla gott. ja, jag ska göra så jävla mycket när jag äntligen får gå tillbaka, jag ska ta långa promenader i liljeholmen, jag ska utforska hela jävla stan, jag ska gå längre än jag nånsin gått förut, jag ska se på vattnet och se hur det glittrar i solen och jag ska känna vindens smekningar mot ansiktet och jag vet att jag kommer att le så jävla stort, jag kan se det framför mig, jag står på bron och bara tittar ut över liljeholmen, jag är så jävla tacksam för allt det där. gud jag saknar liljeholmen, jag saknar hur husens fönster brukade glittra i soluppgången, jag saknar att springa till lektionen och komma precis i tid, jag saknar genomgångarna och mina klasskamrater, jag saknar de värsta uppförsbackarna på väg till skolan, jag saknar att susa ner för den långa backen. det kommer att vara vår när jag kommer tillbaka, jag kommer att ha på mig min militärmönstrade vårjacka och solen kommer ändå att bränna i ryggen men gud vad jag kommer att älska det. jag kommer att älska det. jag ska berätta en hemlighet. jag skulle gladeligen göra nationella proven i alla ämnen om jag kunde gå tillbaka till skolan nästa vecka. no doubt about it. no fucking doubt. jag lovar att jag ska inte bara plugga mer, jag ska också spela alla låtar på musiken, jag ska bli bra. jag saknar fan allt och alla, till och med de irriterande klasskamraterna som E och H och A. jag ska fan sjunga i kören och jag ska göra körläxan och jag ska vara fucking tacksam. gud vad jag saknar skolan. som de sjunger i en av mina favoritlåtar, "det darkest times comes right before the dawn." Jag mår skit just nu och kanske kommer jag att må värre men gud jag vet att det kommer att bli bättre och fy fan vad jag längtar. jag kan till och med överväga cringe skit som jag tidigare vägrade som att klippa håret och göra en autismutredning. du hörde rätt mamma, det är möjligt att tanken på att gå tillbaka till skolan gör mig så glad att jag kan gå med på nästan vad som helst. nästan vad som fucking helst, det finns tyvärr saker som jag aldrig bara kommer att göra men ja, det finns också mycket jag kan tänka mig att göra. om du finns, tänk på det, gud.
submitted by randomuser111991 to myonlinediaryonreddit [link] [comments]


2018.09.15 14:18 Durioz Det hot från öster, de Italienska hädelsen och det förlorade Ibera. Påven vädjar till världen.

De förlorade iberia och italienska stater som är i säng med turken. Gud har viskat i mitt öra att de alla har tänk konvertera till den muslimska tron. Påven som bara vill ena alla trogna kristna under guds valda sändebud är nära sin undergång och är bannlyst till Avignon.
Åh, Kristna , kristna från över bergen, kristna utvalt och älskad av Gud, som lyser fram i mycket många av dina verk, förutom alla nationer genom situationen i ditt land, liksom av din katolska tro och hedern av den heliga kyrkan! För dig är vår diskurs adresserad och för dig är vår uppmaning avsedd. Vi önskar dig att veta vad en svår orsak har lett oss till ditt land, vilken fara som hotar dig och alla de troende har fört oss.
Från Jerusalems gränser och guds stad Rom har en fruktansvärd saga gått fram och mycket ofta kommit fram till våra öron, nämligen att en ras från persernes rike, en förbannad ras, en ras som helt alieniserades från Gud, en generation som inte har riktat sitt hjärta och inte har anförtrotit sin ande till Gud, har invaderat de kristna landen och har avlivat dem genom svärdet, pelaget och elden. Det har lett bort en del av fångarna i sitt eget land, och en del som den har förstört av grymma torturer. Det har antingen helt förstört Guds kyrkor eller beviljat dem för riterna i sin egen religion. De förstör altarna efter att ha förorenat dem med deras orena. De omskärmer de kristna, och omskärelsens blod sprider de sig antingen på altarna eller häller i dopfonternas vaser. När de vill tortera människor genom en basdöd, perforerar de sina navlar och släpar ut tarmarnas ytterkant och binder den till en insats. sedan med flogging leder de offeret till dess att viskningen har gustat fram offret faller nedåt på marken. Andra de binder till ett inlägg och piercerar med pilar. Andra tvingas att förlänga sina halsar och sedan attackera dem med nakna svärd, försök att skära genom halsen med ett enda slag. Vad ska jag säga om kvinnans avskyvärda våldtäkt? Att tala om det är värre än att vara tyst. Greklands rike är nu splittrat av dem och berövat territoriet så omfattande att det inte kan kryssas under en tvåmars mars. På vem är det därför arbetet att avlägsna dessa fel och att återvinna detta territorium, om inte om dig? Du, över vilken över andra nationer Gud har tillagt en anmärkningsvärd ära i armar, stort mod, kroppslig aktivitet och styrka för att ödmjuka den håriga hårbotten hos dem som motstår dig.
Låt dina förfaders handlingar röra dig och uppmuntra dina tankar till manliga prestationer. King Charles den stora ära och storheten och hans son Louis och dina andra kungar, som har förstört hedningarnas kungarik och har utvidgat den här heliga kyrkans territorium. Låt vår Herre, vår Frälsares heliga grav, som är besatt av orena nationer, särskilt uppmana er och de heliga platser som nu behandlas med ignominy och irreverently förorenad av deras filthiness. Åh, de mest tappra soldaterna och ättlingarna av oövervinnliga förfäder, är inte degenererade, men minns dina förföljares död.
Men om du hindras av kärlek till barn, föräldrar och fruar, kom ihåg vad Herren säger i evangeliet: "Han som älskar far eller mor mer än mig, är inte värd mig". "Den som har försvunnit hus, bröder eller systrar eller fader, eller mamma eller hustru eller barn eller landar för mitt namn, skall få hundra gånger och arva det eviga livet." Låt ingen av dina ägodelar fånga dig, ingen omsorg för dina familjeärenden, eftersom det här landet som du bor i, stängs på alla sidor vid havet och omges av bergstopparna, är för smal för din stora befolkning; det finns inte heller rikedomar och det ger knappt tillräckligt med mat för sina kultiverare. Därför är det att du mordar varandra, att du krigar, och att du ofta förfaller genom ömsesidiga sår. Låt därför hatet avgå från er, låt dina rädslor sluta, låt krig upphöra, och låt alla missförhållanden och kontroverser slumra. Gå in på vägen till den heliga graven; bryta det landet från den onda rasen och utsätt det för er själva. Det land som enligt Skriften säger "flyter med mjölk och honung", gavs av Gud till Israels barns besittning. Jerusalem är världens navel; Marken är fruktbar över andra, som ett annat paradis av läckerheter. Detta Människans Förlossare har gjort sig berömd genom hans ankomst, har förskönats genom uppehåll, har helgat sig genom lidande, har blivit frälst genom döden, förhärligats av begravning. Den här kungliga staden, som ligger i centrum av världen, hålls nu fängslad av sina fiender och är underkastad dem som inte känner Gud, till hedningarna av hedningarna. Hon söker därför och önskar att bli befriad, och upphör inte att bönfoga dig att hjälpa henne. Ur dig speciellt frågar hon hjälp, för som Gud har tilldelat dig över alla nationer stor härlighet i armarna, som vi redan har sagt. Följ sålunda denna resa till förlåtelse av dina synder, med försäkran om den oförgängliga ära.
Mest älskade bröder, idag är det uppenbart i dig vad Herren säger i evangeliet: "Där två eller tre är samlade i mitt namn finns jag mitt i dem." Om inte Herren Gud hade varit närvarande i dina andar, skulle du inte ha sagt samma gråt. För, trots att skriet utfärdades från många munnar, var ursprunget för gråten en. Därför säger jag till er att Gud, som har implanterat detta i dina bröst, har dragit den ut från dig. Låt detta vara ditt krigskrig i strid, för det här ordet ges till dig av Gud. När en väpnad attack görs mot fienden, låt den här gråta upp av alla Guds soldater: Det är Guds vilja! Det är Guds vilja!
Och vi beordrar inte eller råder att den gamla eller svaga, eller de som är olämpliga för bärande armar, åtar sig denna resa; Inte heller borde kvinnor utse något, utan deras män eller bröder eller vårdnadshavare. För sådana är mer av ett hinder än hjälp, mer av en börda än fördel. Låt de rika hjälpa de fattiga; och enligt deras rikedom, låt dem ta med sig erfarna soldater. Prästerna och prästerna av någon ordning ska inte gå utan biskops samtycke. för den här resan skulle de inte vinna något om de gick utan tillstånd av dessa. Det är också inte passande att lekmän bör gå in på pilgrimsfärden utan deras prästers välsignelse.
Den som därför bestämmer sig för denna heliga pilgrimsfärd och ska göra hans löfte till Gud i den meningen och skall erbjuda sig till honom som ett levande offer, heligt, godtagbart för Gud, skall bära Herrens kors på hans panna eller på hans bröst. När "verkligen", efter att ha uppfyllt sitt löfte, vill han återvända, låt han placera korset på ryggen mellan axlarna. Sådan, genom den dubbla handlingen, kommer att uppfylla Herrens föreskrift, som han befaller i evangeliet: "Den som inte tar sitt kors och följer efter mig, är inte värd mig".
submitted by Durioz to SwedditUniversalis [link] [comments]


2018.09.13 20:04 LadyManderly [Seriös] Min gamla farfar...

Godkväll reddit. Nu är det min tur att skriva av mig lite.
Idag har jag besökt min farfar och mitt besök gjorde mig jäkligt deprimerad.
Gubben är 93 år gammal och sedan typ tre år tillbaka bor han ensam i en egen, väldigt fin, ljus lägenhet i Malmö. Hans fru bor på demensboende. Tidigare bodde de tillsammans men min farfar trillade när han skulle gå nedför en trappa och sen dess kunde han inte ha koll på sin fru längre (hon brände nästan ned lägenheten när hon fick för sig att hon skulle laga mat mitt i natten). Med tanke på hur seg han blev fick hon bo på boende (hon minns inte farfar längre) och han har bott själv sen dess. Hans mående har blivit sämre med tiden, han kan inte klä sig själv, gå på toa, etc. och behöver hemtjänst närapå hela tiden.
Sedan han trillade för tre år sedan har han gått ned tjugo kilo. Jag känner inte igenom honom längre, jag brukade få stå på tårna för att krama honom och nu måste jag böja på knäna. Han är liten och skröplig. Där han bor undviker han all social kontakt som inte är absolut måste. Hans lägenhet är byggd i ett hus för äldre människor och har gemensamma ytor för sociala aktiviteter, underhållning, middag osv. men de undviker han likt pesten. Dessutom tycker han inte om sin hemtjänst ("De vet ju inte ens hur man kokar gröt!") och vill ta in på ett riktigt boende istället, där det finns sjuksköterskor och dylikt. På lördag ska han "flytta" och jag och lite mer folk i familjen hjälpte till att packa samt besöka boendet han ska flytta till. Han går från en mycket trevlig tvåa till att bo i ett hörn i ett rum som han delar med andra personer. Det ser inte ut som ett hem, det ser ut som ett sjukhusrum och trots att han inte sa någonting om det så kändes det som att han inte tyckte om det särskilt mycket. Men han vill inte bo utan sjuksköterskor sa han igen och så var det med det. Han är ju en vuxen man och det är hans beslut liksom.
När jag hjälpte till att packa hans saker så upptäckte jag hans ganska så tunga antideppressiva som han går på och jag hörde honom när han pratade med min pappa. Om hur enda anledning att han inte dör är för att folk inte låter honom dö. Jag fick smyga in på badrummet och gråta för jag klarade inte av att höra det, även om jag såklart förstod sedan länge att han är olycklig (och tro fan för det).
På lördag ska jag skjutsa min gamla farfar in på ett boende som ser mer ut som ett jäkla skyffe än ett hem och där ska han sitta och vara olycklig i allting från 1 månad till 5 år tills hans slutligen dör. Förmodligen kommer nästan varenda vaken minut där vara fylld av melankoli och tristess. Och jag känner mig så jävla hjälplös.
Det känns fel att någon som har asat sig genom ett helt liv inte ska få lov att avsluta det på något mer värdigt sätt. Jag förstår att det handlar om pengar, vi har skitmånga pensionärer i Sverige som behöver bo på boenden och det går inte att ge alla en tvårummare var med balkong och eget kök. Men när jag föreställer mig att försöka sitta i den där sängen med ett skynke runt den så tror jag inte att jag skulle klara mig en hel dag. Hur ska min sjuka farfar klara resten av sitt liv där? Och till vems nytta?
Jag känner mig så jäkla knäckt och till och med det ger mig skuldkänslor. Jag sitter hemma i en lägenhet och bor där med någon jag älskar. Till helgen kommer min farfar sitta i ett kalt rum tills han dör. Fy fan.
Fy fan.
EDIT: Tack för många fina svar och de många tipsen. Det uppskattas verkligen! Hag svara på några av er men det är så många av er att jag inte orkar alla. Jag har läst varenda ett dock!
Massa kramar och besök era mor- och farföräldrar till helgen!
submitted by LadyManderly to sweden [link] [comments]


Min Kärlek till älskling Ronny - Elgander- Paulsen+ ...